Hjortsberga

Här dör ingenting. 

Hjärtslagen. 
Pulserar hårt i öronen (trädstammarna), bakom revbenen (de smutsgula pinnarna på höjden), längs handlederna (vävda tapeter). 

Regnskuren. 
Sköljer (hårt arbetande händer), tvättar (små lekande barn). Ingen är någonsin ensam. Alla är aldrig inte tillsammans. 

Du har en självklar plats i en cirkel av flätade fingrar. Vi löser upp, vidgar ut och knyter ihop igen. 
Omgivningen växer i takt med cirkeln och familjerna. Det finns aldrig inte plats. 



Men det finns alltid inte tillräckligt med tid. 

Hjärtslagen. 
Rätt i ansiktet med vassa, spetsiga knogar. 

Regnskuren. 
I magen och förblöder. 

Nä, här dör ingenting. För här finns inte längre någonting som lever.