Åderbråck ibland

Solen blinkar genom trädkronornas hålrum.
Skuggorna skär våldsamt marken i stycken.

Jag verkar alltid lite rädd.
Det uppmärksamma ögat kan ana
svaga asplövsskälvningar i mina händer.

Det stämmer förresten,
jag är alltid lite rädd.
För allt som kanske kommer börja eller sluta eller fortsätta.
För saker jag eller någon annan säger eller tänker
eller inte säger eller tänker.

Skuggorna liknar nästan åderbråck ibland
eller försiktigt tecknade blyertsstreck.